Herr

1950-talet

Från och med 50-talets början är Huddinge IF tänkt att vara en specialklubb, endast fotboll finns med på programmet. Ändå har såväl bordtennis, bandy, handboll som skidor rymts under klubbens paraply under olika perioder sedan dess, för att sedan bilda egna specialklubbar eller bara tyna bort.

Den nya styrelsen som väljs 1952 anser att klubben ska ha ett lag som bättre motsvarar Huddinges samhällsstorlek, kommunen har nu över 22.000 invånare, och HIF anställer en tränare. Det blir slut på att bara skjuta mot ett mål på träningarna. Tuffe Gösta "Göken" Hagberg tar ut grabbarna i de värsta motluten i omgivningarna och konditionen förbättras överlag. Han efterträds av Tage Zacharoff som lär HIF att spela fotboll med större elegans.

Klubben gör stora framsteg och rusar upp igenom serierna, når högre än någonsin tidigare i klubbens historia. Placerar sig i topp tre samtliga säsonger under decenniet, sånär som på en fjärdeplats. Faciliteterna på gamla idrottsplatsen vid Klockarvägen hänger inte med i samma utsträckning. Kurt Carlström (född 1938), som växer upp granne med planen, minns att det saknas omklädningsrum när han spelar där. "När man skulle vaska av sig fick man hämta vatten i en hink ur en brunn en bit bort". Till slut byggs det omklädningsrum och snart stundar bättre tider, 1955 invigs nya fotbollsplanen vid Storängens industriområde.


År serie nivå sp v o f p plac anm
1950/51 Kvalifikation, Södra 8 16 11 4 1 66 - 26 26 1 uppflyttning
1951/52 Klass 3 Södra 7 18 10 1 7 63 - 44 21 4
1952/53 Klass 3 Södra 7 18 11 2 5 56 - 40 24 2 uppflyttning
1953/54 Klass 2 Södra 6 18 15 2 1 80 - 23 32 1 uppflyttning
Klass 2 Final, Huddinge IF - Täby IS 3 - 2
1954/55 Klass 1 Södra 5 18 13 2 3 62 - 31 28 2 uppflyttning
1955/56 4 Stockholm Södra 4 18 11 0 7 60 - 37 22 3
1956/57 4 Stockholm Södra 4 18 11 3 4 47 - 34 25 2
1957/58 4 Stockholm Södra 4 27 14 8 5 84 - 51 36 2 serieomläggning från höst/vår till kalenderår
1959 4 Stockholm Södra 4 18 9 3 6 47 - 32 21 3
Huddinge bollplan trol 50 tal ragnar larsson
Vårskötsel av Huddinge fotbollsplan, tidigt 50-tal. Taget från Klockarvägen 1. (Fotograf Ragnar Larsson.)

1950/51

Huddinge IF visar sig vara seriens starkaste lag, noterar under våren 1951 flera storsegrar på vägen fram till seriesegern. IFK Hammarbyhöjden är lika målglada men inte riktigt lika stabila. Istället blir det Årsta SK som lägger beslag på andraplatsen, två poäng bakom oss.
Vi lämnar "kvalifiken" bakom oss, 50-talet har inletts på bästa vis.

1951/52

Återkomsten till Klass 3 bjuder på ömsom vin, ömsom vatten. En augustiseger med 7-0 mot Södermalms BK lovar gott och vi har andraplatsen inom räckhåll. Stuvsta IF rivstartade serien med sju segrar i svit innan de överraskande förlorade hemma mot Örby IS som bara vunnit två matcher så långt, förlorat tre. Sedan tar Örby hem dubbelmötet med oss i månadsskiftet september/oktober, vi förlorar med 2-3 borta, 2-5 hemma och tappar terräng i jakten på uppflyttning. Vi övervintrar med 11 poäng på lika många matcher.
Maj månad är intensiv med många matcher och nästan direkt vidtar slutspurt i serierna. Vi räknar in en fin högerinner från Malmö, junioren Tönnes van Zweigberk, som i högsta grad bidrar till en ny storseger mot Södermalms BK, denna gång 8-1.
Vårens fem segrar på sju matcher räcker inte mot Västerhaninge IF och Örby, de senare obesegrade i elva matcher från mitten av september till seriens slut, men slutspurten ger anledning till framtidstro inom föreningen.

1952/53 Tränare Gösta "Göken" Hagberg

Den nya styrelsen med ordföranden Bengt Geiryd startar en ny tidsålder inom klubben. Nu ska det satsas – och det ger resultat! Det konditionsstarka laget formligen springer igenom Klass 3, även om vi får nöja oss med en andraplats till slut, med samma poäng som seriesegraren IFK Hammarbyhöjden. Slutstriden blir intensiv. Med fyra omgångar kvar ligger fem lag inom två poäng bakom serieledande Hammarbyhöjden som har två poäng tillgodo på trion IFK Tumba, Huddinge IF och Kronobergs BK, ytterligare en poäng efter ligger Årsta AIK och Nacka SK ytterligare en poäng bakom. Egentligen måste Södertörns IK också räknas med chans, de ligger ytterligare en poäng bakom men har suverän målkvot och målskillnad vid tillfället.
Vår avslutning med sju poäng av åtta möjliga på de fyra avslutande matcherna räcker inte till serieseger. Hammarbyhöjden har med 59-31 klart bättre målkvot – och målskillnad! Andraplatsen säkras med en poäng tillgodo på Tumba Bruks IF, främst tack vare vår 5-3-seger i inbördes mötet i slutet av maj, och innebär uppflyttning till Klass 2.
I jubileumsskriften från 1962 hävdas att HIF missade seriesegern på grund av "… ett horribelt domslut, vilket ännu i dag får stå som ett bevis för att 23:e mannen på planen inte saknar betydelse".
Den här säsongen startas ett reservlag, vilket följer med A-lagets frammarsch och spelar sig upp i reservlagsseriens Klass 1.

1953/54 Tränare Gösta "Göken" Hagberg

Nyuppflyttade HIF stannar bara ett år i Klass 2 Södra. Vi hemför den ena tvåpoängaren efter den andra. Topprivalen Västerhaninge IF mosas med 5-1 efter bland annat två straffmål när ojust spel var enda sättet att hindra HIF. Till föga nytta.
Aftonbladet noterar 3/9 att Huddinge IF måste ha satt ett distriktsrekord när de haft 40 man i träning två till tre gånger i veckan sedan 26 juni. Men det ger resultat! Tränaren Gösta Hagberg, tidigare uttagen som center i lilla stadslaget, hinner dessutom med att spela och träna regelbundet med division 3-laget Gröndals IK.
Vi avfärdar i tionde omgången relativt enkelt serietvåan Örby IS med övertygande 4-0 efter bland annat två mål av Bertil Gustafsson. Tidningen Sportextras rubrik "Huddinges 10:de raka" ställer självaste landskampsreferatet mot Norge i skuggan.
Vår målskillnad lyder 53-12 när det i omgången därpå, den sista före vintervilan, vankas returmöte mot Västerhaninge. Då får vi ge oss. Matchens enda mål görs ur misstänkt offsideläge efter 35 minuters spel och den här dagen har vi inte orken och skärpan.
Under våren tappar vi två poäng efter oavgjorda matcher, avslutar dock stilenligt med 7-0 mot Tumba Bruks IF. Seriesegern bärgas med fem poängs marginal. Vi är i Klass 1 för första gången!
Som avslutning på den framgångsrika säsongen vinner vi Klass 2-finalen mot Täby IS med 3-2.
Det här året kan HIF ställa ett gott juniorlag på benen. Juniorlaget skaffar sig sedermera ett troget favoritskap i förbundets högsta juniorserie. I tre år hemför HIF-juniorerna serien.

1954  rs lag k bild
Lagbild från 1954. Bakre raden från vänster: Rune Bengtsson (lagledare), Rudolf Högberg, Kurt Andersson, Lennart ”Bäst” Jonsson, Bertil Gustafsson, Bertil Eriksson, Rolf Tell. Främre raden från vänster: Ingvar Holm, Bo Ribbling, Kurt ”Bagarn” Palmgren, Rune Ågren, Sven ”Öste” Östlin. (Foto ur Jubileumsskriften från 1962.)

1954/55 Tränare Gösta "Göken" Hagberg, efter årsskiftet Tage Zacharoff

Huddinge IF har snärjigt att få ihop laget inför säsongstarten i början av augusti. Det är ett problem de delar med de flesta andra lag. HIF har ett dock extra knepigt problem, målvaktsposten. Under sommarturnén till Danmark skadas målvakten, Kurt Palmgren från småländska Rosenfors. Nu är goda råd dyra. Palmgren kommer med lösningen:
- Jag har en kompis hemifrån som är spårvagnskonduktör här uppe. Han kanske kan vikariera för mig?

In mellan stolparna kliver Ove Andersson och i premiärens 6-5-seger borta mot Hägerstens SK ser det väl inte så övertygande ut. Men det tar sig, han spelar fantastiskt bra under resten av hösten, "räddar straffsparkar och andra omöjliga saker", enligt samtida pressnotis. Kurt Palmgren får finna sig att vara reservmålvakt hösten ut.

Nykomlingen Huddinge IF uppmärksammas efter sex mål även i sin andra match som nykomling. Den här gången håller HIF nollan mot Eriksdals IF, trots att hela ordinarie bakre försvaret saknas. Ändå är klubbens starke man, Bengt Geijryd, inte riktigt nöjd: "Innertrion Kurt Andersson-Bertil Gustafsson-Bertil Eriksson har ej återfunnit formen efter danmarksturnén i juni". I tredje matchen blir det likväl ännu bättre utdelning framåt, 7-3 mot Åkeshovs IF. Bäst i laget denna höst, 24-årige brandmannen Rudolf Högberg på högerkanten. Han har persat 11,2 på 100 meter. När han sätter fart hänger motståndarna inte med.

Enskede IK firar klubbens 40-årsjubileum lördag 18 september. Höjdpunkten är hemmamatchen mot dittills obesegrade Huddinge IF. Matchen slutar lyckligt för jubilarerna som vinner med matchens enda mål. HIF-centern Bertil Gustafsson missar sex givna målchanser. Han är inte ensam om att misslyckas denna eftermiddag och lagledningen möblerar om i laget inför nästa match, mot obesegrade IF Olympia som haft spioner på HIFs förlustmatch. HIFs nya lagkomposition blir en överraskning för "Pia", HIF triumferar med 2-1. Det visar sig blir Olympias enda förlust under seriespelet. De bibehåller fempoängsledningen från hösten och HIF distanserar tredjelaget Örby IS med hela sju poäng. Nyförvärven Bertil Ramstedt från Stuvsta IF och Kurt Persson från IF Gute gör ett starkt lag ännu starkare när de anländer till våren medan juniorerna Bertil Thunberg, Stig Hellström och Kurt Carlström breddar truppen. Med nye tränaren Tage Zacharoff, till vardags chef för Svenska Fotbollsförbundets Tekniska kommitté, kommer fokus på teknikträning, vilket betalar sig.

Hårdsatsningen med tre träningskvällar i veckan ger resultat. Uppflyttning för tredje året i rad!
Noterbart är att vi spelade hemmamatcherna på Stuvsta IP eftersom Storängsvallen inte var klar.

50talet genom serierna
Huddinge IF springer igenom klasserna, tre uppflyttningar på lika många säsonger. (Faksimil ur Huddinge IF 50 år, jubileumshäftet från 1962.)

1955/56 Tränare Tage Zacharoff

Sällan har väl en nykomling från stockholmsserien startat fräckare och mer övertygande i Division 4 än Huddinge IF. Först 6-1 på IF Olympia, sedan valsar vi runt med IF Gute, 9-2! Bäste gotlänning i den matchen: Magnus Ström som spelar vänsterhalv i HIF. Frågar man efter honom på vardagarna får man svaret: "Ström finns på Elverket!"

Bertil Ramstedt glider igenom motståndarförsvaren makalöst lätt och har en kanon i bägge fötterna. Men i tredje omgången blir det tvärnit, 0-6 mot Älvsjö AIK.

Höstresultaten är ojämna. I slutet av september demolerar HIF serieledande Karlbergs BK med 7-1 på bortaplan! Under första halvlek ligger bollen flera gånger och skrattar på HIFs mållinje innan målvaktsfantomen Kurre Palmgren nyper den. En manstark hejaklack stöttar HIF högljutt och får sitt lystmäte i form av tre mål från Ramstedt, två från Bertil Gustafsson och ett var från Bertil Eriksson och Rudolf Högberg. I omgången därpå blir det 2-3 i baken mot IK Tellus, följt av 0-1 mot Gustavsbergs IF. I returen veckan därpå krossar vi dom med 6-0, avslutar hösten med ny förlust mot Tellus, 2-4, och en 5-4-seger i returen mot Karlberg. Vi övervintrar som tabellfemma, sju poäng bakom ännu obesegrade Älvsjö.

Det försprånget är för stort för att hämta in under vårens sex matcher (tolv omgångar spelades under hösten!) men vi klättrar upp till en slutlig tredjeplats tack vare fyra tvåpoängare. I sista omgången möter vi IF Gute i Visby och matchavgörande blir ett självmål av Bo Ribbling. Det målet betyder hemmaseger med 2-1 och gör att gotlänningarna klarar sig kvar i serien.

1956/57 Tränare Tage Zacharoff

Vi inleder med endast en seger på de fyra första matcherna, får bland annat däng med 0-4 av Karlbergs BK, som rivstartar serien. 6 oktober debuterar vänsteryttern Kurt Carlström och är bäst i HIF tillsammans med centerhalven Sive Franksson. Betyder egentligen ingenting, eftersom det trots stort spelövertag bara blir 1-1 mot särklassiga jumbon Essinge IK.

Vi har 14 poäng på elva höstmatcher, har fem poäng upp till Karlberg, högst upp i tabellen. Vi startar våren med 5-0 borta mot IFK Hammarbyhöjden men KB är värre ändå, gör 7-1 på andraplacerade IK Tellus. Veckan därpå krånglar vi till oss en tvåpoängare mot Tellus, 2-1, och tar över andraplatsen.

I takt med att vi samlar poäng i ladorna börjar KB svikta. Tre omgångar från slutet möts lagen. Vi är två poäng bakom, har sämre målskillnad men har inte förlorat på tio matcher. KB är förvarnat. Sänker oss för gott med en 7-3-seger. Vi avslutar dock serien i god stil med att kvadda IF Olympia med 4-0 i sista. Högerhalven Åke Sjöblom dominerar och centern Bertil Gustafsson sätter två baljor.

1957/58 Spelande tränare Rolf Rydvall.

Under ledning av Roffe Rydvall från Hammarby inleder vi den så kallade "Mammut-serien" starkt. Vår premiärmatch går borta mot Nynäshamns IF och spelade tränaren avgör när han stänker in 3-2 från 30 meter när tio minuter återstår. Två mål av Sive Franksson, som spelat allsvenskt för Åtvidabergs FF redan som 18-åring 1952. I tredje omgången klappar vi dit likaledes obesegrade IF Gute med 5-3 men tappar serieledningen till oblyga nykomlingen Enskede IK när de besegrar oss med 2-0 sista augusti. Veckan därpå studsar vi tillbaka när bottenlaget IK Tellus tvålas dit med 6-3. Den förlusten var deras femte på sex matcher men vi måste ha väckt dom ur törnrosasömnen för i nästa match demolerar dom IFK Hammarbyhöjden med 9-2 och fortsätter i samma stil hösten ut.

För vår del är det en annan historia. Vi strör poäng omkring oss. Förlorar mot IFK Hammarbyhöjden och spelar två oavgjorda (4-4 och 0-0) mot sistalaget Gröndals IK. 2-2 hemma mot Enskede är väl inte så illa, om det inte vore för att vi haft ledningen med 2-0. Efter hösten ligger vi ändå tvåa, tre poäng bakom Enskede och två poäng före Tellus, med sämre målskillnad än dessa två.

Tellus fortsätter på den inslagna vägen när serien återupptas, 7-1 mot Nynäshamns IF i premiären följs upp med 3-2 mot oss i en match med bra spel trots dåligt underlag. Vi leder med 1-0 i paus men får ge oss till slut. Seriespelet hamnar lite i skymundan eftersom fotbolls-VM går i Sverige 1958. HIF passar på att klämma in en vänskapsmatch i det täta serieprogrammet. Matchen mot tyska division 2-laget FC Schwandorf går två dagar före seriematchen mot Mälarhöjdens IK, som vi mödosamt avfärdar med 4-2. Samtidigt gör Tellus 10-2 mot Gröndal! Två dagar senare har vi allt sjå i världen att slå tillbaka Hammarbyhöjden med 2-1, Rydvall glänser och Olle Olsson avgör i slutet när motståndarna är reducerade till tio man efter skada.

Juni inleds med 6-1 mot Nynäshamn och serien får en ny serieledare när Tellus passerar Enskede efter att ha betvingat dom med matchens enda mål. Vi är tvåa på samma poäng. Under veckan avverkar vi en ny vänskapsmatch, mot Jönköpings Södra, och går följande helg upp i tabelltopp efter 3-1 borta mot Reymersholms IK samtidigt som Tellus springer på en oväntad propp efter elva segrar i följd, 1-3 mot Årsta SK. Vi går till sommarvila med 26 poäng, 54-33 i mål, före Enskede 25 poäng, 50-31 och Tellus 24 poäng 71-37. Om det inte vore för omläggningen av spelåret hade vi vunnit serien och gått upp i division 3…

Det artar sig till en rasande trekamp när höstsäsongen drar igång. Premiärresultaten 17 augusti motsäger inte detta: HIF – Mälarhöjden 9-3, Enskede – Reymers 5-0, Tellus – Hammarbyhöjden 7-1.
24 augusti lyckas vi med möda nå 2-2 borta mot Gute, Tellus klarar med ett nödrop segern mot Reymers, 3-2, medan Enskede springer på en mina borta mot bottenlaget Gröndal, 1-2. Tack för den!
31 augusti visar vi var skåpet ska stå, 8-0 mot Hammarbyhöjden, Enskede klamrar sig fast via 2-1 mot Nynäs medan Gröndal ger oss ännu en hjälpande hand , 2-2 i derbyt mot Tellus. Tack för den ockå!
7 september sviktar vi igen, når endast 1-1 borta mot Årsta men förluster för både Tellus (0-3 i Nynäshamn) och Enskede (5-7 mot Gute i Visby) gör att vårt försprång ökar till tre poäng.
14 september och vårt lagmaskineri går i baklås, bara 2-2 mot Reymers. Tellus gör 1-0 på Gute medan Enskede får ge sig mot Årsta, 0-1. Vårt försprång är nere i två poäng.
21 september och vi har svängdörrar bakåt när Nynäs gör 7-4 på oss. Tellus övertar serieledningen efter 2-1 mot Årsta medan Enskede viker ner sig, 1-4 mot Hammarbyhöjden, dom är borta för gott.
28 september, HIF – Gröndal 3-0, Tellus – Enskede 4-2. Duellen går vidare och i nästa omgång, den näst sista, står mycket på spel. Tellus tar emot HIF på Aspuddens IP, vinner med 2-0 inför 711 åskådare, säkrar i praktiken seriesegern och uppflyttningen. Vi ska ta in två poäng och elva mål i sista omgången. Det går naturligtvis inte. Tellus ökar på säsongens målskörd till 94 efter 2-2 mot Mälarhöjden medan vi går lite avstannande i mål i en 1-1-match mot nu distanserade tredjelaget Enskede.

1959 Spelande tränare Rolf Rydvall.

Fjolårets bittra miss avspeglar sig på lagets prestationer. Rolf Rydvall tar motvilligt på sig rollen som spelande tränare. När det fungerar för laget ser det charmant ut, som i en 8-1-seger mot Essinge IK i början av juni och när Årsta SK demoleras med 6-0 i september, Lennart Erlesand gör fyra av målen i den matchen.
Avståndet upp till de två bortflyende topplagen Älvsjö AIK och Enskede IK växer stadigt. Sista chansen att haka på kommer i 15e omgången när Älvsjö står för motståndet, men det blir svidande 1-5 i baken. I sista omgången, 11 oktober, säkrar Enskede seriesegern via en 3-0-triumf mot HIF. Vi slutar nio poäng efter i tabellen.

Storängsvallen

Storängens industriområde, i fonden Storängsvallen och det gulmålade klubbhuset på Månvägen 6 på andra sidan fotbollsplanen. Foto från 1975 då brunbetsade byggnaden med omklädningsrummen finns på plats längs bortre långsidan. (Foto Boo Jonsson.)


Kommunen hade länge kastat lystna blickar på Huddinge IP, som ägs av Huddinge IF. För klubbens del är en ny hemmaplan också av stor betydelse. Enligt HIFs ordförande Bengt Geiryd är spelplanen endast 90 meter lång. För spel i det nationella seriesystemet, egentligen redan från Klass 1 och uppåt, är minimimåttet 100 meter stipulerat.
Därför kommer bygget av den nya planen i industriområdet en bit längre bort från Huddinge järnvägsstation lägligt eftersom klubben är på marsch uppåt i seriesystemet.

Huddinge IF har ägt Huddinge Idrottsplats i över 40 år. Området planeras för nybebyggelse, omgivande villabebyggelse ska rivas och ersättas med flerfamiljshus. Föreningen får en god slant för marken men i förhållande till det centrala läget är kanske beloppet ändå rätt blygsamt. Det finns två bidragande orsaker. För det första så skrivs det in mycket fina förmåner för HIF vid disposition av den nya idrottsplatsen. För det andra så lovar kommunen att i största utsträckning utnyttja området för uppförande av ett idrottshus med simbassäng.

Det som står i kontraktet gällande Storängsvallen uppfylls men vi väntar ännu på simhallen i Sjödalsparken.

Med stor pompa invigs Storängsvallen 3 juni 1955. Det regnar nästan ända fram till kick-off men ändå har c:a 600 åskådare sökt sig till HIFs nya hemmaplan. Motståndare är danska Holstebro BK som får sig en rejäl omgång, HIF vinner med hela 9-0!

Kuriosa i sammanhanget är att det här är den andra gången dessa två klubbar möts i en invigningsmatch. Sommaren 1954 firas seriesegern med en turné till Danmark. Efter tre förluster, bland annat 2-5 mot Holstebro i första matchen, avslutas äventyret med invigningen av idrottsplatsen i ett litet samhälle som heter Hee. Den byn är för liten för att härbärgera ett slagkraftigt fotbollslag så det blir Holstebro BK som blir HIFs motståndare. Nu tar vi revansch på våra värdar, segern skrivs till 5-2.

21 augusti 1965 firas ett försenat 10-årsjubileum med match mot det populära TV-laget. Storängsvallen är välbesökt och småpojkarna jagar febrilt autografer efter slutsignalen. Bland de mest kända namnen noteras profiler som Bengt Bedrup, Andy Strüwer, Åke Strömmer samt blivande TV-legendaren Bo Hansson vars signatur hamnade i en ung mans autografblock:

Md bo hansson auto 21 aug 1965


Profiler under perioden

Kurt Andersson, en av de absolut bästa spelare Huddinge fått fram. Stor bollbegåvning. Låter bollen göra jobbet, mästerlig framspelare. Jobbar hårt matchen igenom.

Bertil Eriksson, en härlig kämpe, temperamentsfull i överkant, frän och hård, mycket teknisk lagspelare. Av "Findus" 1992 utsedd till en av de bästa egna produkterna någonsin, tillsammans med Kurt Andersson. Fortsätter som ledare inom klubben efter avslutad spelarkarriär.

Sive Franksson, allroundspelare av bästa märke. En av de skickligaste spelarna under HIFs inledande 50 år. Hans namn dyker upp titt som tätt i tidningsnotiserna, överallt strös det överbetyg, oavsett vilken position han spelar.

Bengt Geiryd, kom till klubben från BK Star i Södertälje. Blev ordförande 1952 och initierade en ny och framgångsrik epok i klubbens historia. God organisatör och representant för klubben.

Bertil Gustafsson, slitstark, snabb, oöm men framför allt en målgörare av rang. Strålande vilja, chanstagare till tusen. Skapar många lägen helt på egen hand, alltid lika spännande att se i aktion. Huddingekille.

Ingvar Holm, kan spela var som helst i laget, bäst som center eller centerhalv. Teknisk och arbetsvillig, äger en klockren träff på bollen. Ofta bäste målskytt i laget.

Rudolf Högberg, snabb högerytter som är med på hela resan från kvalifiken till division 4, se särskild presentation under HIFstoriska gestalter.

Lennart "Bäst" Jonsson, centerhalv, bra på huvudet, klarar det mesta. "Alltid bäst" enligt egen utsago. Mycket glad kille som ofta är medelpunkten i sällskapet. Huddingegrabb.

Kurt "Bagarn" Palmgren, en målvakt som i sina bästa stunder plockar bollar på matcherna lika lätt som han handskas med skorpor och bullar till vardags. Lagom ilsken, möjligen lite nervös ibland, erkänner aldrig något fel från hans sida. Specialitet: Plocka ner hörnor, "småpotatis" enligt egen utsago.

Rolf Rydvall, se särskild presentation under HIFstoriska gestalter. Där finns även lagfoto från 1957.

Sven "Öste" Östlin, eldsjäl med enorm fysik, brytsäker och därtill skicklig framspelare. Oöverträffad när det gäller crossbollar på över 40 meter. Frisparksspecialist. Huddingegrabb som går vidare som ledare under många år.

Morgonskrål i Huddinge

I arla morgonstunden i söndags väcktes många Huddingebor i den tätbebyggda delen av samhället av en kringfarande högtalarbil som högt och ljudligt uppmanade alla Huddingebor att kl. 10.45 infinna sig på idrottsplatsen för att åse en fotbollsmatch. Högtalarbilen lyckades får samtliga, både nattarbetande, nyss insomnade, och alla övriga söndagsmorgontrötta Huddingebor att förargat gnugga ögonen.

Sedan år tillbaka är jag mycket intresserad av fotboll, men ingen ska tro att jag genom den störande, skrikiga högtalarbilen kommer att "springa benen av mig till fotbollsplanen". Tvärtom – jag kommer att akta mig att besöka i varje fall Huddinges idrottsplats. Förresten – när blev det tillåtet att anordna fotbollsmatcher under högmässetid?

Undertecknat F d fotbollsfantast i Expressens insändaravdelning "Expressbrev till Redaktionen" 9 september 1958.

De som växte upp i centrala Huddinge under slutet av 50-talet och början av 60-talet kommer säkert ihåg högtalarbilen, ett återkommande inslag i samhället under fotbollssäsong. Det var guskelov ett undantag med en så tidig söndagsmatch som omnämns av insändarskribenten.

Detta är ett levande dokument, kompletteringar och tillägg kan tillkomma vartefter.

Nyheter via RSS
Levererat av MyClub