1960-talet

Det här är ett mörkt decennium som överraskande avslutas med klubbens största serieframgång så långt.
Efter tre års bottenstrid i division 4 gör HIF sin resultatmässigt sämsta säsong någonsin 1964. Fyra mediokra säsonger följer i Klass 1 innan viss ljusning skönjes med en tredjeplats 1968.
Miraklens tid är inte förbi, det blir en vakant plats i högre serie och HIF vinner kvalmatchen mot Vällingby AIK, tar därmed gratisplatsen i division 4.
Sedan följer underverket!
Laget går direkt igenom "fyran", vinner serien och kvalificerar sig för spel i division 3 för första gången i klubbens historia.

1960 Tränare Leo Lepin

Laget äger inte samma styrka som året innan, kedjan har ingen tyngd, därtill är Rolf Rydvall och Bertil Ramstedt lite för ensamma. Georg Celinskis visar prov på god teknik och fina framspelningar men säsongen som sådan blir en besvikelse. Nye tränaren, ryssättade Leo Lepin hade fört upp Vasalunds IF från en blygsam nivå till division 2, blev ingen "hit" i Huddinge. Det berodde möjligen och delvis på att han råkade ut för en tidig sjukdomsperiod och inte kunde drilla laget efter eget huvud.
När serieledande IF Gute från Visby besöker Huddinge inkasserar de sin andra förlust, 0-2 efter 0-0 i paus. Bertil Ramstedt frispelar Lennart Erlesand för 1-0 i 65e. Kort därpå får Gute-mv Sven Uhr ett hårt skott i ansiktet och tvingas utgå - han var bra så länge han fick vara med. Rolf Rydvall, bäst på plan, gör 2-0 på "Kalmar" Johansson, backen som hoppat in mellan stolparna. En positiv insats som hör till undantagen under säsongen.
I hemmamatchen mot Älvsjö AIK inträffar en ganska ovanlig situation, gästernas målvakt Karl-Erik Franzén sätter kallblodigt 1-0 på straff! Matchen då? Jo, 1-0 är också halvtidresultat. Efter en snabb HIF-kvittering i andra halvlek börjar raset. Slutar med seger, 6-3, för våra motståndare. Vi avslutar med tre tunga förluster, har dock tagit tillräckligt med poäng för att hålla två lag bakom oss.

A-laget 1960 (uppställt enligt traditionella 2-3-5): Sune Persson – Georg Celinskis, Gunnar Frick – Bo Thunberg, Sive Franksson, Rolf Tell – Åke Höglund, Rolf Rydvall, Bertil Ramstedt, Lennart Erlesand, Kurt Carlström.

1961 Tränare Olle Olsson

Ännu en nagelbitare. Klubben tar inte in några spelare utifrån, fyller på med egna juniorer och räknar kallt med att det blir svårt att hänga kvar.
- Vi går numer uteslutande in för att släppa fram klubbens egna produkter, säger ledaren Bengt Geiryd. Till och med lagets tränare Olle Olsson är tvättäkta Huddingegrabb.
George Celinskis är tänkaren i laget och har skärpt till sig i träningen, fjolårsjunioren Lennart Wahlberg bra som center medan 29-årige Rolf Rydvall står för rutinen. Laget inleder med fyra oavgjorda innan det blir seger mot Essinge IK, Wahlberg avgör. Därefter är det glest mellan poängmatcherna. En poäng i avslutningen mot Älvsjö AIK ska räcka eftersom tappert spurtande Eriksdals IF knappast rår på klara seriesegraren Reymersholms IK. Eriksdal leder med 2-0 efter första medan det är mållöst i vår match. Då har vi kostat på oss att bränna en straff! Annars är det närmast total Älvsjö-dominans över 45 minuter.
Reymers vill gärna rädda äran, reducerar mot Eriksdal men får vänta på ett kvitteringsmål. Till slut lyras 2-2 in av centern Karl Johansson i 87e! Efter en smått heroisk försvarsinsats räddar vi 0-0. Glädjen är total när domaren blåser av matchen. Vi klarar oss kvar med en poäng tillgodo.
Lennart Wahlberg bäste målskytt under säsongen med 18 mål (serie- och vänskap), Roffe Rydvall nätar 11 gånger.

A-laget 1961 (uppställt enligt traditionella 2-3-5): Bertil Thunberg – Bo Ribbling, Stig Hellström – Bo Thunberg, Gunnar Frick, Georg Celinskis – Lars Nyberg, Rolf Rydvall, Lennart Wahlberg, Elbe Oldenburg, Kurt Carlström.

1962 Spelande tränare Leif Eliasson

Jubileumssäsongen blir minsann ingen klang-och-jubel-föreställning. Många av lagets rutinerade spelare har lagt av. Endast Bo Ribbling och Rolf Rydvall återstår från den starka 57/58-uppställningen. Skador urholkar laget under våren och hösten blir en enda lång kamp för överlevnad. Räddningen kommer i form av en sen 5-1-viktoria mot bottenkollegan Västerhaninge IF. Spelfördelaren Rolf Rydvall gör tre av målen varav två direkt på frispark.
Klubben firar sitt 50-årsjubileum i dagarna tre på Sjödalstorget och på parkeringen nedanför kyrkan, längs med Kommunalvägen. Arrangemanget blir en stor succé och avslutas med ett hejdundrande fyrverkeri.

A-laget 1962 (uppställt enligt traditionella 2-3-5): Rune Bladh – Bo Ribbling, Leif Carlsson – Georg Celinskis, Rolf Tell, Lars Henricsson – Lennart Erlesand, Rolf Rydvall, Helge Isaksson, Leif Thörnberg, Kurt Carlström.

1963 Spelande tränare Rune Bladh

Inför detta år föryngras laget rejält. Endast fyra spelare återstår från 1962 års stomme, de flesta ersätts av oprövade juniorer – och resultatraden talar sitt tydliga språk. Laget spräcker nollan först i sjätte matchen då laget högst överraskande tar sin första poäng via 1-1 mot serieledande Högalid, som därmed får sin vinstsvit spräckt. Men det krävs en straffräddning av andrekeepern Bo Gunnar Karlsson för att undvika ännu ett nederlag.
Därefter radar laget upp förluster och det är inte förrän i näst sista matchen som en seger till slut bärgas. Det blir 1-0 mot äldsta ärkefienden Älvsjö AIK som får göra HIF sällskap ur division 4.
Intet ont som inte har något gott med sig. Det dåliga utfallet medför att klubben från och med följande säsong inför träningsläger för att komma bättre förberedda till dess serieallvaret börjar.

A-laget 1963 (uppställt enligt traditionella 2-3-5): Rune Bladh – Georg Celinskis, Leif Carlsson – Bo Thunberg, Kjell Holm, "Sia" Andersson – Jan Ankarberg, Kenneth Ärlebrink, Kjell Eriksson, Ulf Johansson, Kurt Carlström.

1964 Spelande tränare Stig Kimby

Laget inleder med ett träningsläger på grönt gräs i skånska Höör, besegrar IFK Tumba med 2-0 i premiären men sedan blir det för få tvåpoängare. När segrarna kommer blir det ofta rena ketchupeffekten eller vad sägs om 6-0 mot IF Olympia, 9-0 mot Sorunda IF och 7-1 mot Örby IS? Laget avslutar med fyra förluster och hamnar på undre tabellhalvan. Lagledaren Börje "Findus" Fondelius ger klubbens programförklaring innan säsongen inleds:
- Vi har lagt upp vårt arbete med sikte på en två-tre-årsperiod och inom denna bör vårt nu ganska ungdomliga lag ha nått den spelstyrka som fordras för att göra sig gällande i högre serie.
Pålitliga målskyttar denna säsong är Leif Törnberg 16 mål, Kurt Carlström 13, Åke Sjöblom 12 (serie- och träningsmatcher).

A-laget 1964 (uppställt enligt traditionella 2-3-5): Bert Reutervall – Kjell Holm, Leif Carlsson – Georg Celinskis, Rolf Tell, Bo Thunberg – Åke Sjöblom, Leif Törnberg, "Pelle" Bengtsson, Hans Jonsson, Kurt Carlström.

1965 Bo Gunnar Karlsson

Det verkar som om Findus' ord från 1964 kan besannas redan detta år. Vi har häng på topplagen Gubbängens SK och Gröndals IK men allt förstörs efter en bedrövlig sekvens med fem segerlösa matcher under hösten, inkluderande 1-5 mot Talldungens IF och 3-6 mot blivande seriesegraren Gubbängen. Mot Gubbängen inleder vi starkt, tar en snabb 2-0-ledning men får en straff emot oss precis före paus. Det blir reducering till 1-2 och början till stora raset.
Teknikern Georg Celinskis och målkungen Lennart Söderlind representerar HIF i den årliga matchen mellan Klass 1 Norra och Södra, en match som Norra vinner med 6-3 på Strömvallen i Skälby.
Söderlind spelar enstaka match som back, imponerar efter att ha flyttats upp som center, gör totalt 25 mål under säsongens serie- och träningsmatcher. 17-årige Hans Jonsson blir tvåa i den interna skytteligan med sju baljor. Endast Leif Törnberg medverkar i alla 18 seriematcher.
21 augusti är det storfrämmande på Storängsvallen. TV-laget drar mycket folk och småpojkarna jagar autografer efter slutsignalen (läs mer i artikeln om Storängsvallen på 50-talet).

A-laget 1965 (uppställt enligt traditionella 2-3-5): Sune Persson – Kjell Holm, Leif Carlsson – Georg Celinskis, Bo Thunberg, Karl Wiklund – Åke Sjöblom, Leif Törnberg, Lennart Söderlind, Hans Jonsson, Kurt Carlström.

1966 Spelande tränare Björn Norell

Vi inleder med två hemmaförluster, mot blivande nedflyttningskandidaterna Järla IF och IFK Tumba, lag vi bara ska vinna mot. I tredje omgången kommer första segern, borta mot blivande seriesegraren Polisens IF, följt av 2-1 mot ett annat topplag, Talldungens IK. Målskytt för gästerna, ett 19-årigt löfte vid namn Dan Brzokoupil som går vidare till Djurgårdens IF och blir svensk landslagsman 1970.

Vi är målsnåla, nätar endast 24 gånger, bara nedflyttade Tumba är sämre med sina 23 gjorda mål. Lennart "Guldfot" Söderlind står inte att känna igen, blir inte ens bäste HIF-målskytt under året. Leif Eliasson och Gunnar Frick gör sex mål vardera, Lennart Söderlind bara fem. Likväl har vi häng på toppen när det återstår fem omgångar men det blir förluster i fyra av dessa. En fjärdeplats får ändå anses som en hyfsad utdelning.

A-laget 1966 (uppställt enligt traditionella 2-3-5): Ulf Unnervik – Sven Stening, Leif Carlsson – Georg Celinskis, Bo Thunberg, Björn Norell – Gunnar Frick, Leif Eliasson, Lennart Söderlind, Hans Jonsson, Kurt Carlström.

1967 Tränare Rune Ågren och John Gidlund

Vi får en miserabel start med fyra förluster på de fem inledande matcherna, därefter en urladdning, 6-1, mot särklassiga jumbon Essinge IK. Vi flirtar med Fru Fortuna under hela säsongen och får oväntad utdelning när det behövs som bäst. Med fyra återstående matcher ligger vi riktigt risigt till och har hemmamatch mot IF Olympia som har blickarna riktade mot en av de två uppflyttningsplatserna. "Pia" tar en tidig 2-0-ledning men vi reducerar kort före paus, ett mål som möjligen föregicks av offside. Olympia-spelarnas protester faller inte i god jord hos rättsskiparen och de blir sannerligen inte gladare efter paus. HIFs kvittering kommer på en billig (feldömd?) straffspark och vårt ledningsmål kommer när deras målvakt tappar in ett långskott. Under avslutningen visas två Olympia-spelare ut och HIF spikar slutresultatet 4-2 på ännu en straffspark.
Uppmuntrade av dessa två rätt oväntade poäng avslutar vi serien med ytterligare två segrar och en oavgjord match, lyckas plocka tillräckligt med poäng för att hålla oss över nedflyttningsstrecket. Vår goda målskillnad talar också till vår fördel. Under året återfinner Lennart Söderlind rätta touchen, gör 16 mål under säsongen och är ende HIF-spelare att delta i samtliga 18 seriematcher.

Laget genomför dubbla träningsläger under säsongen, Lida och Lappetorp utanför Nyköping där fruar, fästmöer och barn är medbjudna. Den positiva effekten uteblir.
Vi tröstar oss med seger i Huddingemästerskapen, ett 60-talsfenomen som spelas i cupform för första gången. Tidigare har det varit seriespel. Finalseger i juni, 5-1 mot Stuvsta IF. Publikgunstlingen Georg Celinskis gör tidigt 1-0, Lennart Söderlind förnekar sig inte, sätter tre baljor innan Stuvsta tröstmålar i slutet.

A-laget 1967 (uppställt enligt traditionella 2-3-5): Alvar "Hampe" Hamberg – Kjell Holm, Leif Carlsson/Lars Johansson – Per "Putte" Bohm, Lennart Selming, Sten "Stasse" Törnberg – Sven Annervik, Hans Jonsson, Lennart Söderlind, Leif Törnberg, Georg Celinskis.

1968 Spelande tränare Jan Holmberg

Inför säsongstarten spår lagledarduon "Findus" Fondelius och Sven Stening smått skämtsamt att om HIF missar uppflyttning så blir det med bara ett mål. Inte många tror att HIF ens kommer vara i närheten av toppstriden. Inledningen ger inte heller fog för några stora förhoppningar, 1-1 mot Boo SK i premiären följs av två förluster innan första segern kommer, 3-0 mot Talldungens IF i fjärde omgången. Veckan därpå vinner Segeltorps IF huddingederbyt på Storängsvallen med klara 5-2. Vi ligger i farlig närhet av nedflyttningsplatserna.

Då får nye, tuffe tränaren Janne Holmberg äntligen ordning på laget. Laget går obesegrat genom de resterande 13 omgångarna. Vi rår inte på seriesegrarna IFK Bagarmossen i näst sista omgången, matchen slutar 1-1. Det kan i bästa fall bli en målskillnadsaffär om andraplatsen och uppflyttningen. Det står mellan oss och Ösmo GIF. I sista matchen behöver vi vinna med nio mål mot Boo SK, fyra i tabellen, med seriens bästa försvar, endast 19 insläppta mål. Men då måste Ösmo tappa poäng borta mot IFK Tumba - och det är precis vad som händer! Den matchen slutar 1-1. Vi har 6-0 i paus, Hasse Jonsson gör fyra. Det går troll i bollen i andra, Holmberg tvingas visa sig från sin allra bästa sida för att hålla ihop försvaret och "Hampe" Hamberg, målvakten, klarar en straffspark. Lennart Söderlind sätter sitt 31a seriemål för året (totalt 49 under året!), Dick Falk ökar på till 8-0. Där tar det slut. Vi missar andraplatsen med ett enda måls marginal.

Men Lyckans gudinna ger oss en extra chans. Det uppstår en vakans i division 4 vilket medför att vi får spela en kvalmatch mot Vällingby AIK för att luckan ska fyllas. Vi vinner med 3-0 och tar klivet upp i fyran.
I verksamhetsberättelsen för året konstateras att den gångna säsongen gått över förväntan.

A-laget 1968 (uppställt enligt 4-3-3): Alvar "Hampe" Hamberg – Hardy Ahlström, Lennart Selming, Lennart Wahlberg, Lars Johansson – Per "Putte" Bohm, Nils Svensson, George Celinskis – Sven Annervik, Lennart Söderlind, John Gidlund.

1969 Spelande tränare Jan Holmberg, assisterande John Gidlund

Janne Holmberg bedriver ett hårt regemente. Han lägger fram en lång lista med krav efter uppflyttningen. Den innehåller bland annat ökad träningsintensitet, träningsmatcher mot lag av minst division 3-klass, träningsläger, biträdande tränare och fem nya spelare som tvingar laget en klass uppåt.

Han når nästan hela vägen. Jonne Gidlund tar på sig uppgiften att assistera Janne på träningarna. Under påsken finslipas detaljerna på ett läger i Halmstad. Janne Tingström och Thomas Lyth stärker försvaret, Lasse Lundgren förbättrar mittfältet och inflyttade Rune Hurtig och Christer Persson innebär större konkurrens om startplatserna. När HIF under sommaren lyckas få Handens stjärnskott Roger Fransson att skriva på övergångspappren är lagbygget gott nog.

Den med spänning emotsedda seriepremiären går borta mot Järla IF som avfärdas med klara 4-0. Vi är svårslagna, tar poäng i de åtta inledande matcherna, tyvärr endast tre segrar, innan Hägersten SK blir första lag att betvinga oss (0-2). Sedan radar vi upp tre vinster innan vårsäsongen avslutas med revanschmötet mot Hägersten, men det blir samma visa, 0-2 i baken.

I slutet av juli åker laget med fruar och flickvänner på läger i Väddö och kommer tillbaka fulladdade med energi. Först väntar IK Tellus i DM, det blir seger med 4-2 och inledningen på en åtta matcher lång segersvit, med 4-1 släcker vi hoppet hos värsta konkurrenten Gustavsberg och defilerar mot seriesegern. Ändå är Janne Holmberg inte riktigt nöjd, han tycker att 2-2-matchen mot Ösmo var en poäng tappad i onödan. Anfallsesset Lennart Söderlind fick efter sommaren en ny partner på topp, Roger Fransson, och det blev succé. Söderlind presenteras under HIFstoriska gestalter, Fransson kan du läsa lite om i dessa blogginlägg från hösten 2019: Silverfemman 2 respektive Roger Fransson.

I DM når vi kvartsfinal. Där ställs vi mot Brommapojkarna, obesegrade i division 3 under säsongen. I slutskedet, vid ställningen 2-2, får vi straff. På det halkiga underlaget vågar inte ordinarie straffskytten Lyth, enligt tränare Holmberg. Christer Persson tar den - missar! Men domaren dömer om den. Då kliver Richard "Dick" Falk kliver fram – och missar han också! Det går till förlängning, Lyth får benet avsparkat och BP sveper fram till en 6-2-seger.
Tuffe Holmbergs analys går ut på att om bara Lyth slagit in den där straffen hade han inte fått benet avsparkat.

Säsongen avslutas med Huddingemästerskapet och där får vi hårdnackat motstånd av Stuvsta IF i finalen. De tvingar oss till förlängning innan vi kan avgöra med ett 3-2-mål.

Janne Holmberg avslutar säsongen med att tacka tre personer som uträttat ett stort jobb i det tysta, hans egna ord efter säsongen avslutats:
"Elbe Oldenburg för hans många gånger tuffa, men progressiva arbete inom alla områden.
Svenne Stening för hans insatser som inte märks utåt, men som vi inte klarar oss utan.
Nisse Svensson som snappat idéerna på rätt sätt, och i mitt tycke varit vår värdefullaste spelare under året."

Sedan presenterar han direkt en handlingsplan över hur Huddinge IF ska attackera division 3 nästa säsong för att ta klivet direkt upp i division 2.

Dessa spelare deltog i flest matcher under säsongen: Målvakt Alvar "Hampe" Hamberg, försvarsspelare Conny Bååth, Jan Holmberg, Lars Johansson, Thomas Lyth, Jan Tingström, mittfältare Georg "Jojje" Celinskis, Dick Falk, Rune Hurtig, Lars Lundgren, Christer Persson, Nils Svensson, Leif Törnberg, anfallare Per "Putte" Bohm, Roger Fransson, Lennart Söderlind, Lennart Wahlberg. Falk och Söderlind var ensamma om att spelade alla 22 matcher.

Två räddade straffar – mål ändå

Strömbergs praktverk Årets Fotboll 1970 täcker in den nationella och internationella fotbollen från år 1969. Förlaget lägger mesta krutet på högsta divisionen och landslaget. När man når ner till division IV i seriepyramiden handlar det mest om lite slarvigt hopkomna sammanfattningar på ett fåtal rader. Förlaget gör dock ett undantag och publicerar en speciell notis där man framhåller Huddinge-målvakten Alvar "Hampe" Hamberg.

I Huddinges hemmamatch mot Reymersholms IK räddar Hampe i andra halvlek ett skott på sitt oefterhärmliga vis, förmedlar Strömbergs. På returen hakar han dock upp en Reymers-anfallare och domaren dömer straff.

Björn Forsström kliver fram, skjuter, Hampe räddar!
Domaren anser dock att Hampe rört sig för tidigt, ger Reymers ett nytt försök från straffpunkten.
Forsström igen, Hampe räddar igen! Domaren har denna gång upptäckt att en HIF-spelare sprungit in i straffområdet för tidigt. Straffen döms om – igen!
Forsström byts ut mot Lars Svensson som sätter bollen i mål – men Hampe hade fingrarna på den kulan också!

Tre försök. Ett mål. HIF-segern skrivs därmed till 4-1.

Profiler under perioden

Leif Carlsson, en terrier till back som alltid tog kampen. Glad personlighet. Huddingekille. Mångkunnig idrottsman, framstående boxare och sedermera landslagstränare och ledare inom boxningen. En av kommunens mest kända idrottsprofiler genom tiderna.

Kurt Carlström, se speciell presentation under HIFstoriska gestalter.

Georg Celinskis, se speciell presentation under HIFstoriska gestalter.

Börje "Findus" Fondelius börjar spela i Huddinge IF redan 1951 men hans administrativa talanger för in honom på ett annat spår tämligen omgående. Mångårig ledare och drivande kraft i många olika funktioner. Vid många tillfällen rentav ovärdelig för HIF.

Jan Holmberg, se speciell presentation under HIFstoriska gestalter.

Ulf Johansson, huddingefostrat stjärnskott inom såväl fotboll som ishockey. Kallas först "Bagarn", precis som hans far, sedan blir det "Kramp" när han råkar ut för just detta vid några tillfällen. Speluppläggare inom både fotboll och ishockey. Väljer hockeyn i Huddinge IK och blir Bengt "Nicke" Nilssons efterträdare som "Mr. Huddinge IK". Ulf berättar att "Nicke" inte gillade att ishockeyspelarna dubblerade med spel i Huddinge IF, där det krävdes ordentlig satsning vilket han fruktade skulle ha negativ inverkan på prestationerna på hockeyrinken. Däremot gick det bra att spela för Stuvsta IF, som Uffe gjorde, eller Flemingsbergs IF, där spelade flera av de mest kända hockeyprofilerna, bland annat "Lill-Kenta" Johansson och målvakten Anders Karlsson.

Sven Stening, lojal klubbspelare, lugn, sansad och pålitlig. Blir lagledare när spelarkarriären avslutas. Lägger ner många "osynliga" arbetstimmar i Huddinge IFs tjänst.

Lennart Söderlind, se speciell presentation under HIFstoriska gestalter.

Leif Törnberg, pålitlig, slitstark och lojal mittfältsspelare under större delen av 60-talet.

Arbetsbeskrivning

Det är väl inte förrän mot slutet av 1960-talet som publicerade laguppställningar även reflekterar hur laget ställer upp. Fram till dess användes den klassiska 2-3-5-modellen. Den tidiga speluppläggaren, centerhalven, blev mittback och de andra halvbackarna ofta defensiva mittfältare, inrarna blev offensiva mittfältare, yttrarna och centern de tre anfallsvapnen. Variationerna är legio och mycket har skett inom fotbollen sedan dess, och så kommer det att fortsätta att vara. Förändring är förnyelse.

I sammanhanget kan det vara på sin plats att återge en "arbetsbeskrivning" från en tränare i början av 1960-talet.

Till inrarna
Inrarna måste ha den mest exakta positionen på planen. Du måste vara lagets bäste man, den som kan driva bollen över långa distanser i god fart. Du är en spelare som skall sköta förbindelserna mellan anfall och försvar.
Om Dina kamrater är pressade, måste Du dra Dig ner för att hjälpa dem och för att hämta upp bollen. Varje gång Du har hämtat bollen, måste Du starta ett nytt anfall från Din egen planhalva.
Om jag ska försöka räkna upp det viktigaste Du måste kunna utföra, så ser det ut så här:
Du måste vara en målgörare, som kan skjuta, nicka och ta alla chanser.
Du måste vara strategen som skapar öppningar åt kamraterna.
Du måste vara beredd att stoppa motståndarnas halvback.
Du får aldrig glömma bort att understödja din ytter.
Du måste vara redo att övertaga centerns plats, om han lyckas lura centerhalven från mittzonen.
Du måste vara närvarande vid alla inkast på Din sida.
Allt detta skall Du kunna klara upp, medan Du hela tiden har motståndarnas ytterhalv på Dig.
Du vet alltså vad som vilar på Dina axlar under spelet. För att klara den uppgiften måste du vara kraftig, snabb och ha en outtömlig kondition förutom att Du måste behärska bolltekniken perfekt.

Detta är ett levande dokument, kompletteringar och tillägg kan tillkomma vartefter.

* * * * *
Huddinge IF tackar Georg Celinskis för att han frikostigt delat med sig av ovärderligt material ur egna samlingarna från sin tid som spelare hos klubben.